Det blir mycket cyklar idag! Till skillnad från Moa har jag dock inte suttit så mycket på cykeln utan snarare stått bredvid och svurit. De senaste dagarna har min cykel ballat ur totalt, varje gång jag ska ta mig någonstans hoppar kedjan åtminstone en gång vilket är sjukt frustrerande och även lite läskigt eftersom det innebär att jag inte har någon kontroll på cykeln och om jag vill stanna får jag i princip hoppa av i farten. Det har blivit en hel del cyklande fram och tillbaka idag. Först till skolan för att plugga, då hoppade kedjan två gånger, varav ena gången lyckades den kila sig fast stenhårt - som tur var kom en hjälpsam joggare och hjälpte mig att fixa det. Därefter skulle jag till fäkthallen för att hålla i ett träningspass, vilket var roligt! Sen hem och vända för att sedan åka tillbaka typ samma väg igen för att kolla lite film hos Theres. Det var här det började gå riktigt illa, jag kunde cykla några meter och sen hoppade antingen kedjan av helt eller hakade upp sig. Det tog en hel evighet att ta sig fram och vi kan väl säga att jag var hyfsat sur när jag äntligen kom hem igen. 

Därför har jag nu haft lite mysig cykelverkstad så här på kvällskvisten. Känner att jag börjar få riktig kläm på det nu! Jag rengjorde, oljade och spände kedjan, skruvade fast sadel och styre som har varit lite lösa på sistone och smorde även mitt lås som har kärvat rejält. Kände mig som en riktigt mekaniker där jag satt och mekade med olja och skit över hela händerna. Så nu hoppas jag verkligen att det ska funka som det ska, annars ger jag upp och lämnar in skiten någonstans. 

Jag överlevde passet, varken så mycket mer eller mindre. Den första timmen var nog värst, när man visste hur mycket man hade framför sig och jag redan efter en kvart hade fått upp både puls och flås... Men efter det flöt det på ganska bra, jag är stolt över att jag klarade av att ligga på ungefär samma motståndsnivåer under samtliga timmar (men erkänner att i den avslutande spurten så hade jag väldigt lätt motstånd, då hade jag absolut ingen kraft kvar i mina ben längre). Avslutningen var inte rolig... Vi tog en kort paus för att orka med de avslutande kilometrarna, problemet var att det var baserat på en målgång ungefär fem över (vilket de beräknade tidigare i loppet), de där extra tio minutrarna var det jobbigt bara att få pedalerna att gå runt.

Men, nu har jag gjort det! Jag sa åt Ida och Irmeli att påminna mig att inte göra något liknande igen, båda hade liknande svar... "Du skulle ju ändå inte lyssna", vilket de kan nog kan ha en poäng i. Fast när jag nu sitter med totalt slutkörda lår, de gör inte det minsta ont (än) men de lyssnar inte riktigt på instruktioner och protesterar vid minsta rörelse, så har jag inga planer på att komma på en så korkad idé än på länge! Det var kul att testa och inse att jag orkade mycket mer än jag trodde men jag vill inte ens tänka på vilken träningsvärk jag kommer ha efter det här.

Nu har jag ont i huvudet av att ha sovit alldeles för lite och planerar att spendera kvällen med en bok, en kopp te och lite så ska det låta. En hyfsat bra dag ändå som jag nog kommer att vara stolt över ett tag. Imorgon blir det sovmorgon!