Nu har jag bokat tid och resa för intervju på Scania angående exjobb. Den 11/12 sätter jag mig på ett plan och åker ner för att se om deras exjobbsförslag kan passa mig, kommer ägna precis hela dagen åt att resa så jag hoppas verkligen att det är värt det =) Lite skumt att sätta sig på ett flygplan och inte behöva ha med sig något bagage dock, får packa ner datorn och lite annat så att jag inte känner mig alltför utmobbad.

Det tog lite tid men nu kommer äntligen några bilder från avfyrningen! Har fortfarande inte lyckats jaga rätt på alla bilder men tänkte att vi kan ta lite i taget. Och om ni är sugna på att se bilder från ceremonin när jag stapplade upp på scen för att hämta mitt diplom kan ni tjata på Ida för jag tror att hon är den enda som tog en bild på det. Första bilden är från lite mingel innan banketten, sen är det två bilder från middagen och slutligen så ställde vi upp för lite gruppbilder.

Nu har Ida åkt hem och jag är alldeles ensam igen. Det har varit en kul helg med alldeles för mycket mat, godis, chips och allt annat onyttigt man kan tänka sig... Nästa vecka måste ja träna! Just nu befinner jag mig i någon form av sötsvacka och orkar knappt röra mig vilket nog beror på en kombination av mat och en lat dag framför tvn. Jag vet att vi lovade bilder och det kommer! Både Amanda och Veronika hade kameror så ska se till att få tag på lite bilder efterom jag och Ida var väldigt dåliga på att ta några.

Jag har varit totalt värdelös på det här med bloggandet nu ett tag! Efter tentaperioden så kom mamma, pappa och Agnes och hälsade på (och då menar jag direkt efter, ungefär en timme efter att jag skrivit klart min tenta). Vi var på militärmuseum, undersökte bodens fästning och kollade in storforsen förutom ljusshow och massa god mat så det var ganska fullt upp! Efter det tog jag en liten paus från allt i ungefär två veckor och har inte riktigt orkat ta tag i saker än, förra läsperioden var några sjukt jobbiga veckor... Nu har jag i alla fall återhämtat mig någorlunda och tänkte att det var dags att ta mig tillbaka till verkligheten igen! Om jag ska vara ärlig så hade jag inte så mycket val för nästa vecka drar min enda kurs igång för fullt så det är lika bra att vara beredd.

Sitter just nu och försöker besvara den sista frågan i min hemtenta i logistik som ska lämnas in imorgon och tyckte att jag behövde en liten paus. Efter att denna tenta är inlämnad kan jag äntligen lägga förra läsperioden bakom mig och invänta resultat (och hoppas på att slippa returer). Fick faktiskt tillbaka den första rapporten igår med förvånandsvärt bra resultat! "Rapporten ger ett närmast imponerande intryck. Det finns en del småfel, men de drunknar i den stora massan av ambitiösa insatser rakt igenom projektet. Alla delar i rapporten håller mycket god nivå. Grattis till ett mycket väl genomfört arbete! Ni ligger mycket högt betygsmässigt med detta arbete, men kom ihåg att den individuella uppgiften kommer att vägas in i kursbetyget." Värt att nämna är att detta är kursen i användbarhet där vi tröttnade på projektet eftersom det inte gav något ordentligt resultat och mer eller mindre slängde ihop en rapport på ett par dagar som vi inte ens orkade korrekturläsa. Tydligen hade inte läraren så höga krav om han räknade vårt arbete som ambitiöst =P

Jag tror inte att jag har nämt det tidigare på bloggen men den här läsperiden arbetar jag extra som handledare i två simuleringskursen (jag läste den ena av dem för ett år sen och nu behövde läraren hjälp med labbhandledning så jag tänkte att det kunde vara kul att testa). Trots lite krångel involverande en helt ny uppgift som vi inte ens sett innan och förväntades kunna hjälpa studenter med och missförstånd angående schemat när studenterna inte fått information om ett extrainsatt handledningspass så är det faktiskt kul! Visst är det svårt ibland att försöka förklara och förstå hur andra tänker men jag börjar bli bättre på det och det är en väldigt skön känsla när folk faktiskt förstår och lyckas lösa problemen. Visst, vissa saker lyckas jag inte hjälpa till med men jag hoppas att ingen blir jättesur för det, hittills har vi alltid kommit på nåt sätt att gå runt problemet och få det att funka ändå. Dessutom är det en självförtroendeboost när någon frågar "hur mycket har du jobbat med det här programmet egentligen?" eller diskret säger att de vill ha hjälp av mig och inte den andra handledaren (jag kommer när som helst att börja överskatta mina simuleringsförmågor som definitivt inte är så stora).

Tänkte att jag skulle frosta av min kyl lite snabbt ikväll. Det gick inte som jag hade tänkt mig... Det är illa när man kan använda en skruvmejsel och hammare för att hugga bort isfak! Jag vet inte hur mycket is jag har fått bort (min diskho börjar bli full) och då har jag inte ens kommit in i själva frysfacket än så det här kan bli en lång kväll. Jag tycket synd om mina grannar som får stå ut med ljudet av en hårfön varvat med enträget hamrande, jag är verkligen madrömsgrannen under tenta-p. Jag förstår inte hur så mycket is har fått plats i min pyttelilla kyl.

(jag har tröttnat på tentaplugg om ni inte förstått det, den här tentan kommer att gå åt ***)

Jag börjar se ett ljus, långt bort i tunneln. Två av tre redovisningar avklarade (den sista är imorgon), en rapport inlämnad, en som ska fixas det sista med imorgon och en som börjar närma sig färdig. Det betyder att det endast är en individuell uppgift som jag fortfarande inte påbörjat, en tenta och en hemtenta kvar den här läsperioden! Okej, när jag börjar räkna upp allt låter det inte lika positivt längre... Lite lätt avundsjuk på Ida som blev klar idag.

Andra positiva/negativa nyheter: Medicinerna verkar hjälpa! Dock har jag idag märkt av vissa biverkningar som jag hoppas bara var inbillning från min sida eftersom jag ökade dosen idag. Numera kan jag böja fingrarna utan störe problem, känner inte ens av mina hälar och kan nästan knyta skosnörena ordentligt på morgonen vilket är gigantiska framsteg jämfört med hur det var för en vecka sen! Men som sagt, jag hoppas att jag endast inbillat mig ett lätt illamående och en feberkänsla nu under kvällen för jag orkar verkligen inte ringa och försöka få tag i folk imorgon... Med tanke på att jag är medveten om att båda dessa är vanliga biverkningar så är det inte alls omöjligt att min hjärna har bestämt sig för att ha lite roligt på min bekostnad.

Tydligen har Lulebo fått nys om min nuvarande pensionärsstatus eftersom de börjat tvivla på att jag fortfarande studerar vid LTU. Okej, egentligen är det nog bara ett standardutskick eftersom jag bott här i lite drygt fyra år nu men jag väljer att tolka det som jag vill =) I alla fall var jag tvungen att skicka in en studieförsökran för att inte bli utslängd från min lägenhet idag, jag börjar inse att jag har bott här uppe ganska länge...

Känner mig stolt! Klockan är inte ens tolv och jag har redan hunnit skriva klart det jag skulle och duschat och är klar för att gå och lägga mig. Värt att tillägga är att jag tänker ta ledigt hela morgondagen (eventuellt sitta någon timme eller så på morgonen om jag ändå vaknar tidigt) och hela söndag förmiddag eftersom Emil kommer och hälsar på. För att kunna ha tid att träffa honom har jag dock fått offra i princip varenda kväll den här veckan då jag suttit med olika rapporter till 11/12-tiden varenda dag så det är bara att hoppas att han är värd det =P Imorgon blir det dessutom inflyttningsfest hemma hos Amanda så jag tänkte passa på att hämnas lite och för en gångs skull släpa med Emil på en fest som jag vill gå på.

Idag fick jag ännu en rolig överraskning på posten (börjar bli bortskämd), den här gången var det mamma och pappa som skickade en tröstpresent (min tolkning) i form av två pussel. Jag vet inte om de tycker att jag borde slappna av mer eller om det bara är jag som övertolkar en gullig tanke =) I alla fall så har jag två nya pussel att lägga till min samling och ser fram emot den dag när jag har tid att testpussla dem! Det blir nog först i mitten på november dock eftersom jag kommer att ha hyfsat fullt upp de närmaste veckorna.

Nu tänker jag i alla fall krypa ner i sängen, kolla lite på tv och sova!

Idag kom den första snön. Det var till och med vitt på marken ett tag innan den smälte. Temperaturen har legat ganska stadigt precis under nollan hela dagen så nu är det väl bara att konstatera att vintern är på väg.

Jag var och undersökte mina fötter hos ortopeden idag. Tydligen har jag inte tillräckligt ont för att de ska göra något år dem... De ansåg inte att det utgjorde ett tillräckligt stort hinder i min vardag utan att det bästa är att vänta 2-3 månader och se om det gått över pga övrig medicinering (vilket jag kommer till snart). Jag slösade alltså bort min förmiddag med ett läkarbesök där de mer eller mindre ifrågasatte varför jag ens var där (dock inte mitt fel eftersom jag inte skrivit remiss till mig själv) och klämde på mina fötter så att jag haltade lite lagom snyggt på studiebesökt vi hade under eftermiddagen. Okej, jag erkänner att jag är bitter! Men jag har inte riktigt tid att slösa bort tid för tillfället och det är inte så roligt när det känns som att läkarna inte lyssnar på vad man säger, jag borde kanske ha förberett ett litet tal eller nåt. Studiebesöket var i alla fall givnade och det känns som att vi kan få ihop en rapport snart, vilket vi iförsig måste eftersom vi har redovisning om mindre än en vecka...

Okej, och nu till den roliga nyheten: jag har fått bekräftat att jag har reumatism. Jag ska äta kortison nu i sex veckor som en intensivkur mot inlammationen som tydligen angripit mina händer och dessutom inleda vanlig medicinering med tabletter som kan ge en rad spännande biverkningar. Vad sägs om de vanliga illamående och kräkningar, yrsel, huvudvärk, trötthet och hudutslag? Sen finns en rad "mindre vanliga"symtom som endast drabbar 1-10 personer av 100 däribland att kroppen börjar angripa de vita blodcellerna, vilka om jag inte missminner mig helt från biologin uppfyller en hyfsat viktig funktion när det gälle immunförsvaret. Det är alltså denna medicin som de hoppas ska bota även mina fötter.

Så ni vet det där om att jag inte längre behövde lämna blod om jag hade reumatism? Det visade sig att jag istället kommer att vara tvungen att lämna mycket mer blod... Visst är det mindre mängder men istället betydligt fler sprutor! De närmaste 3 månaderna kommer jag att vara tvungen att lämna blodprover varannan vecka och därefter 2-4 gånger om året beroende på vilken information jag ska tro på (roligt när sjukhuset lämnar motsägande information om några saker).

Jag vet, jag borde kanske vara glad att de överhuvudtaget kommit fram till något och att det finns någon form av behandling men ärligt? Reumatism var inte riktigt det svar jag hoppades på... och läkarnas uppmuntrande "det kommer gå bra" gör inte saken bättre hur många gånger de än säger det (jag bord fört statistik på det en en kvalficerad gissning skulle vara mellan 3-8 gånger per läkare/sköterska och eftersom jag träffade tre personer under dagen fick jag höra det några gånger).

Något positivt? Nja men jag ska få rönta både händer, fötter och handleder. Röntgenplåtar ser alltid så spännande ut i tv-serie och filmer så det kan jag faktiskt tänka mig att testa. Ida föreslog att jag skulle be om att få ta hem plåtarna som alternativa tavlor men jag vet inte, det skulle nog vara lite läskigt att ha mitt eget skelett som väggdekoration...

Öppnade brevlådan i torsdags till den bästa av alla överaskningar, ett paket! Det visade sig att det var Ida som några veckor sent bestämt sig för att skicka en födelsedagspresent eftersom vi antagligen inte kommer ses under hösten. I paketet fanns det massor av lakrits (även om mängden har börjat krympa markant efter två dagar med hemma-plugg =S) och ett par örhängen, tack Ida! =)

Ja, som sagt har jag tillbringat helgen med att plugga även om det inte gått särskilt bra. Vet inte hur många timmar jag ägnat åt att försöka komma på lösningen till en uppgift i statistisk processtyrning innan jag plötsligt råkade komma in på en hemsida där de räknade ut exakt samma uppgift. Det visade sig att man fick göra den förenkling som jag redan från början förkastade eftersom det verkade alldeles för lätt, känns bra att jag slösade bort så många timmar på att försöka förstå helt andra metoder som vi inte ens behandlar i kursen... Jag har suttit i några timmar nu och skrivit klart mina uppgifter och upptäckte nyss att klockan är 12 på en lördagkväll, vilket roligt liv jag har för tillfället. Kan dock tilläggas att jag tog en flera timmar lång paus vid fyra för att prata med Sofia, åka och handla, laga mat och kolla på en tv-serie medan jag åt middag så jag hade lie tid att ta ikapp.

På tal om min lilla paus när jag skulle åka och handla, gissa vad jag lyckades göra. Ramla med cykeln... Jag skulle passa på att dra åt några skruvar eftersom bromsblocket i framhjulet börjat sitta löst och bromsa lite lätt när jag cyklar. Jag misstänker att jag drog åt någon skruv lite för hårt för när jag skulle trampa iväg hade min cykel plötsligt fått förmågan att själv kunna bromsa när den själv ville. Som tur var hade jag knappt fått upp någon fart utan det blev mest en löjlig "jag vet att jag kommer ramla men det finns inget jag kan göra åt det"-vurpa. Jag klarade mig med ett par trasiga byxor, ett litet skrapsår och ett ganska omkullslaget ego. Tydligen är jag ännu sämre på att meka med cyklar än vad jag trodde att jag var...