Läste nyss igenom gårdagens inlägg, snacka om rörigt! Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på, kanske att jag mest skrev för att hindra mig själv från att bryta ihop eller att jag helt enkelt inte kan skriva ordentligt...

Det var lite samma sak idag, fast istället för att skriva så städade/packade jag upp. Helt ärligt var det knappt att jag kom upp idag och när jag väl tagit mig upp satte jag mig framför en film i pyjamas. Det var först omkring ett som jag orkade ta tag i någonting och då var det bara för att mitt rum såg ut som ett bombnedslag och jag fortfarande inte hade packat upp alla saker.

När Sofia kom och knackade på ett par timmar senare var rummet nästan beboeligt igen och jag vågade till och med släppa in henne =P Det som bara var tänk som ett kort"hej" slutade med flera timmars skitsnack, en riktigt chickflick och en flaska vin vilket visade sig vara precis vad jag behövde. Efter ett par tunga dagar är det skönt att veta att jag inte är helt själv här uppe (varför ska alla andra jag känner ha massa tentor eller inte ens vara här just nu? när man faktiskt behöver sällskapet allra mest).

Det är svårt när någon åker härifrån, oavsett vem det är, men när denna "någon" är Agnes blir det ännu värre. Jag bor här nu och jag trivs verkligen men det är ändå svårt att säga hejdå.