Igår var inte världens bästa dag vilket mina fötter fortfarande känner av. Och nej, det beror inte på att jag trampade på några missade glasskärvor från i måndags, vilket normalt sett hade varit en bra gissning.

Det började med att min väckarklocka ringde redan klockan åtta på morgonen, tyvärr har jag lyckats vända lite på dygnet den senaste veckan så åtta är faktiskt tidigt för mig för tillfället. Konstigt nog var jag pigg fram tills att jag fick ett sms om att dagens projektarbete var inställt vilket innebar en helt ledig dag och då var jag dum nog att gå tillbaka till sängen. Det räckte med ett par sidor av Iliaden och sen sov jag ytterligare (jag skäms över att ens skriva det här) ett par timmar.

När jag äntligen orkade ta mig upp var det i princip dags för lunch och sen blev det ju självklart inte särskilt mycket gjort. Det tog ett par timmar innan jag bestämde mig för att åka och handla, det mest aktiva jag orkade ta mig för och då krävdes det ändå lång mental förberedelse i form av ugly betty ;P Det var nu jag upptäckte att min cykel inte stod där den skulle, eller åtminstone där jag hade ställt den, någon idiot hade stulit den! Ni kan ju gissa om det här lyckades förbättra mitt humör.

I vanliga fall brukar det hjälpa mig att cykla bort ilska men nu gick ju inte det så istället började jag gå… Det dåliga med att gå är att det tar rätt lång tid innan man blir för trött för att orka vara arg längre och när det väl händer kan man ha hamnat ganska långt ifrån utgångsläget. Jag gick tills jag inte orkade ta ett steg till bara för att upptäcka att jag hade gått förbi affären för länge sen och knappt visste vart jag var (ibland önskar jag att jag inte hade fullt så dåligt lokalsinne, ni kan ju bara tänka er vart jag hade hamnat om jag hade haft en cykel). Då var det bara att vända och gå samma väg tillbaka igen, det tog ungefär dubbelt så lång tid som ditvägen och jag var så trött att jag knappt orkade stå på benen på kvällen men ilskan försvann… För att vara ärlig så försvann faktiskt allting för när jag väl kom hem igen och upptäckte att idioten tekniskt sätt inte hade stulit cykeln utan bara flyttat den till ett annat hus och dekorerat den med ett par ölburkar så blev jag inte ens glad.

Så under dagen hann jag förlora en cykel, gå ett antal kilometer, hitta cykeln igen och mer eller mindre kollapsa av trötthet. Det enda jag faktiskt fick ut av allt det där var en hemsk träningsvärk och en form av likgiltighet, varav inget utav det försvunnit än.

Kanske är min lösning för att hantera ilska inte världens bästa …