Tydligen hade jag fel... Igår var jag liggande i stort sett hela dagen och mådde ännu sämre än i söndags, så mycket för mitt "jag börjar må bättre nu"

När jag inte tog mig iväg till projektmötet igår blev jag utvald för att redovisa ekonomiprojektet idag, jippie. Som tur var det på eftermiddagen så jag hade hela morgonen på mig att må pyton och få det ur systemet. Ett antal ipren, halstabletter, koppar med te och mngder av nässpray senare klarade jag faktiskt av att stå på benen. Jag kunde ta en (välbehövlig) dusch, klä på mig, för första gången sen i lördags äta mer än en macka och läsa igenom powerpointen som de andra i gruppen satt samman och som jag skulle redovisa. Jag tog mig till skolan utan större problem och tyckte att jag klarade av att se relativt normal ut, en känsla som delvis försvann när det inte bara var en person frågade hur jag mådde egentligen.

Redovisningen gick helt okej, jag lyckades säga det jag skulle utan fusklapp, jag log och jag låtsades lyssna på vad alla sa. En positiv sak med att redovisa när man inte mår särskilt bra, man är inte det minsta nervös, man klarar helt enkelt inte av att tänka tillräckligt långt för att hinna med det. Det dåliga är att efteråt när alla kraven släppt så mår man inte lika bra längre... Jag tror inte att jag insåg hur mycket jag fick kämpa för att lura inte bara mig själv utan även alla andra i rummet förrens efteråt. Jag tog mig till affären efteråt i någon form av dvala bara för att jag var tvungen och sen kollapsade jag i sägen igen. Ytterligare en totalt bortslösad dag, jag som skulle vara frisk idag! Jag satsar på morgondagen istället för då måste jag verkligen ta mig till skolan. Kanske om jag försöker intala mig själv att jag inte är det minsta sjuk och att allt bara sitter i huvudet?