Idag kom den första snön. Det var till och med vitt på marken ett tag innan den smälte. Temperaturen har legat ganska stadigt precis under nollan hela dagen så nu är det väl bara att konstatera att vintern är på väg.

Jag var och undersökte mina fötter hos ortopeden idag. Tydligen har jag inte tillräckligt ont för att de ska göra något år dem... De ansåg inte att det utgjorde ett tillräckligt stort hinder i min vardag utan att det bästa är att vänta 2-3 månader och se om det gått över pga övrig medicinering (vilket jag kommer till snart). Jag slösade alltså bort min förmiddag med ett läkarbesök där de mer eller mindre ifrågasatte varför jag ens var där (dock inte mitt fel eftersom jag inte skrivit remiss till mig själv) och klämde på mina fötter så att jag haltade lite lagom snyggt på studiebesökt vi hade under eftermiddagen. Okej, jag erkänner att jag är bitter! Men jag har inte riktigt tid att slösa bort tid för tillfället och det är inte så roligt när det känns som att läkarna inte lyssnar på vad man säger, jag borde kanske ha förberett ett litet tal eller nåt. Studiebesöket var i alla fall givnade och det känns som att vi kan få ihop en rapport snart, vilket vi iförsig måste eftersom vi har redovisning om mindre än en vecka...

Okej, och nu till den roliga nyheten: jag har fått bekräftat att jag har reumatism. Jag ska äta kortison nu i sex veckor som en intensivkur mot inlammationen som tydligen angripit mina händer och dessutom inleda vanlig medicinering med tabletter som kan ge en rad spännande biverkningar. Vad sägs om de vanliga illamående och kräkningar, yrsel, huvudvärk, trötthet och hudutslag? Sen finns en rad "mindre vanliga"symtom som endast drabbar 1-10 personer av 100 däribland att kroppen börjar angripa de vita blodcellerna, vilka om jag inte missminner mig helt från biologin uppfyller en hyfsat viktig funktion när det gälle immunförsvaret. Det är alltså denna medicin som de hoppas ska bota även mina fötter.

Så ni vet det där om att jag inte längre behövde lämna blod om jag hade reumatism? Det visade sig att jag istället kommer att vara tvungen att lämna mycket mer blod... Visst är det mindre mängder men istället betydligt fler sprutor! De närmaste 3 månaderna kommer jag att vara tvungen att lämna blodprover varannan vecka och därefter 2-4 gånger om året beroende på vilken information jag ska tro på (roligt när sjukhuset lämnar motsägande information om några saker).

Jag vet, jag borde kanske vara glad att de överhuvudtaget kommit fram till något och att det finns någon form av behandling men ärligt? Reumatism var inte riktigt det svar jag hoppades på... och läkarnas uppmuntrande "det kommer gå bra" gör inte saken bättre hur många gånger de än säger det (jag bord fört statistik på det en en kvalficerad gissning skulle vara mellan 3-8 gånger per läkare/sköterska och eftersom jag träffade tre personer under dagen fick jag höra det några gånger).

Något positivt? Nja men jag ska få rönta både händer, fötter och handleder. Röntgenplåtar ser alltid så spännande ut i tv-serie och filmer så det kan jag faktiskt tänka mig att testa. Ida föreslog att jag skulle be om att få ta hem plåtarna som alternativa tavlor men jag vet inte, det skulle nog vara lite läskigt att ha mitt eget skelett som väggdekoration...