Oftast tycker jag om fäktning, ibland gör jag inte det. Oftast gör fäktning inte ont, men ibland gör det det. 

Idag var ett riktigt skitträningspass. Började med att få en rejäl träff rakt i halsen, sen ett par små svidande på smalben och underarm. Efter det en stenhård träff rakt på muskeln i överarmen och till slut, för att toppa det hela, en stenhård snärt rakt över vänster hand. 

Ont som fan gjorde det och när jag kollade ner på handen hade min tumme fått en stor bollliknande böld som absolut inte var där tidigare. Fäktade klart matchen men sen gav jag upp eftersom hela nederdelen av tummen då hade svullnat upp och bultade som tusan. Fick försöka vingla hem på cykeln med bara en hand istället. 

Nu sitter jag här hemma och surar. Hade tänkt göra en mumsig fiskgratäng med vitvinssås och spenat men eftersom jag i princip inte kan använda vänsterhanden så kändes det lite övermäktigt. Lyckades övertala Jocke att vi istället ska gå ner och köpa pizza (tröstäta). Fick tips av pappa också att hålla handen högt, så jag får väl gå runt med tummen i vädret och se äckligt positiv ut, ganska tvärtemot vad jag känner just nu...

Började nya kurser i skolan idag också, har bara haft två föreläsningar men det verkar som att det kommer bli svårt, riktigt svårt... men men det brukar ju alltid lösa sig på ett eller annat sätt - tummen upp!